I'm sleeping to dream about you

Jag och min (ÄLSKADE) pojkvän Gideon har varit tillsammans nu i 16 månader och en dag. Det är helt otroligt hur snabbt tiden har gått. Jag kommer ihåg i början, första pussen jag gav honom på kinden, första kramen, första gången jag kallade honom för älskling.. Och ni vet den här härliga känslan som man upplever när man träffar någon som man verkligen börjar tycka om, får första kyssen, alla långa kramar, ja.. you name it, allt jag sa. Ni vet den där pirriga känslan när man verkligen känner hur hjärtat slår hårtoch man blir nervös så att man blir helt varm? Efter snart ett och ett halv år, så upplever jag den känslan fortfarande med denna kille. Jag har varit tillsammans med andra killar förut, och det var verkligen inte såhär. Inte sånt här långt förhållande, inte sånt här säkert förhållande, inte sånt här lyckligt förhållande.. Och framförallt, så har jag aldrig upplevt att jag VET att jag kommer att vara med någon i resten av livet. Många säger, men herregud du är 15 år, du kan inte veta sånt nu! Men jo, det gör jag! Jag vet! Jag vet att vi kommer gifta oss och ha barn och allt vuxen stuff. Men det blir ju inte än på ett tag, och tanken på all den tid jag kommer att vara med honom gör mig så otroligt glad. Att ha honom i mitt vardagliga liv är det bästa som finns! Att äta frukost tillsammans, att hålla handen på stan, ta kvällspromenader, åka och bada, åka snowboard tillsammans.. Japp, ett av våra få gemensamma intressen.. Dock är han mycket bättre än mig!), kolla på tv/film med hans arm runt om mig, att ha hans armar om mig och en hand som stryker bort mitt hår innan han ger mig en godnattpuss, att umgås tillsammans med vänner samtidigt som han koncentrerar sig lika mycket på mig.. Allt jag gör med honom tycker jag om. Som jag sa, vi har inte så många gemensamma intressen.. Jag gillar att teckna, träna gymnastik, ta långa shoppingrundor osv. Han gillar mer spel (lilla nörd hihi!), bilar, skatebord.. osv. De som säger att man ska ha lika intressen för att fungera tillsammans har huvudet långt borta kan jag säga. För jag känner mig inte mer hemma, mer trygg eller mer bekväm med någon annan. ♥ Och om jag mår dåligt, finns han där för mig. Tröstar mig, reder ut problemen tillsammans med mig, kramar mig och uppmuntrar mig. Jag är inte den som vill prata om något när jag är ledsen, det tror jag att han har förstått. Men det finns ingen person som jag kan öppna mig för så mycket som jag kan till honom. Han är där och tar emot mig! Alltid! Och visst, vi har våra stunder då vi småbråkar. Det mesta är oftast på skoj, men jag ska vara ärlig. Jag blir arg ibland och vi bråkar lite. Men det är så man lär sig, tro mig. Det är så vi bygger upp tillit och stärker våra känslor. Många förhållanden kan sluta med att känslorna avtar och så småningom försvinner, men mina känslor för Gideon blir bara starkare! Jag kan nästan inte tro det själv men det är sant. Jag tycker verkligen verkligen verkligen om denna kille. Det är också därför jag är så rädd att förlora honom. Han har blivit en sån stor del av mitt liv, ja han är i stort sett mitt liv. Så jag vet inte riktigt vad jag skulle göra utan honom.. Eller vad jag skulle vara utan honom. Det är detta som gör mig svag och sårbar. Jag kan vara så svag så att jag gråter över något som fått mig att tänka på att jag kan förlora honom. Jag tycker om honom så sjukt mycket.. Att berätta för honom hur jag känner, att jag älskar honom, kan jag aldrig sluta göra. För jag vet att han svarar med samma mening tillbaka och de orden går direkt till hjärtat. Hans kärlek till mig är så obeskrivligt underbart annorlunda och jag har sån tur som får uppleva sådan kärlek, och min kärlek till honom är exakt lika dan.
Det är det som gör att jag och han blir till vi. ♥




Kommentarer

Louise

Va fint skrivet! :)

17:32:11 / 2011-10-12 - http://louissew.blogg.se/

Amanda Rönnqvist

vad fint skrivet julia :)

00:33:57 / 2011-10-23 - http://amandasusanne.blogg.se/



Name Mail Blog

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!