Det är kvällar som dessa, som jag funderar. Varför ligger jag och ska sova i mammas säng istället för min egen, som jag inte sovit i på flera nätter? Känns det tryggare då? Jag saknar mina vänner, min pojkvän, min familj och min hund. Jag har skurit mig på glas, har mensvärk och ont i kroppen från jobbet. Egentligen är jag nog hungrig också men det har jag inte tid att känna av. Jag blev stelfrusen i väntan på bussen i 50 minuter i stan, så snoret rann och inga hörlurar hade jag heller. När jag kom hem krånglade datorn och då, då blir man irriterad. Inatt ska jag sova ensam också, och ingen sovmorgon imorgon. Men ändå mår jag bra. Det är ingen big deal. Livet är nog så mycket mer än det här. Jag hoppas att livet är mer än vardagssysslor, planering, plugga till körkort och följa serier. Jag hoppas jag inte behöver vänta för länge heller. Och förresten. Om exakt två månader börjar vi skolan. Om exakt två månader är mitt sista sommarlov slut. Om exakt två månader fyller jag, arton år. Ja du livet, ska du inte ge mig det roliga snart?