Även fast klockan är sju så känner jag mig nästan mer vaken än någonsin. Det är inte för att jag redan hunnit ätit frukost, fixat mig, åkt cross och tagit en springtur till bussen. Det är inte heller för att jag sitter på bussen med favoritlåtarna i lurarna, eller för att jag och Gideon varit tillsammans i 4 år och 2 månader idag. Nej, det är så mycket mer än så. Det finns en längtan inom mig, som vet att snart börjar livet. Det finns så mycket mer i livet än detta. Mycket kommer att gå snett och vara jobbigt. Vissa saker kommer vara så jobbiga så jag inte vet hur jag ska klara av dem. Men förstår ni alla stunder då man lever på toppen av lycka?! Åh jag vill så gärna upptäcka. Jag vill så gärna finna det som är lycka för mig. Men först, ska jag lära mig att leva. Jag tror vi börjar med roligheter i några veckor, följt av att jag går ut skolan helt och hållet. Sen, ja då kan jag lära mig att leva.