Jag tänker verkligen mycket på det här med gymnastiken.. Till hösten så ska vi satsa stenhårt för att kunna åka till Junior SM och tävla. Vi ska köra 4 gånger i veckan, 3 timmars pass och en veckas uppstartningsläger. Jag ska även vara tränare för en grupp, börja tvåan och hinna med pojkvän, mina vänner och familj. Det värsta av allt är, jag har 0 motivation. Jag känner inte för att dra upp till hallen och träna längre, för jag vet att det väntar ett stenhårt gymnastikpass med press, krav och strikta mål. Jag saknar den tiden på gymnastiken då vi hade roligt på träningarna, körde det vi kände för, utvecklades i våran egen takt och åkte på många men små tävlingar. Det gör ju inte saken bättre med att jag fick foten ur led och skadad för några månader sedan. Jag har fortfarande ont i den och jag är så rädd att repa upp den, och klara av ännu mindre. Men vet ni vad? Jag ska verkligen försöka. Jag ska försöka att ha roligt, utvecklas och klara mina mål. Jag ska kämpa, hitta glöden igen och bygga upp modet. Jag ska jag ska jag ska. Men, jag saknar tiderna när gymnastik var ett annat ord för Hakuna Matata.