Oj vad mycket som händer på samma gång! Inatt somnade vi klockan 4 på grund av att vi inte var trötta helt enkelt. Sedan var det bara att pallra sig upp och börja jobba klockan 9-16. Efter det fick jag äntligen träffa Jennie som åkt från Sollefteå hit till Falun för att stanna i några dagar och även fira nyår med mig! Vi åkte sedan till vår älskade Elina som fyller hela 18 år idag. STOOOOOOOORT grattis!! Mycket god fika fick vi och maaassor med skratt och babbel, 

 

Godmorgon. Jag ligger fortfarande i sängen efter att ha kikat lite Breaking Bad. Morgonar som dessa kommer jag sakna sedan när skolan börjar. 

Men idag ska vi inte vara lata! Jag ska dra med 2069 till gymmet och där ska vi kötta!! Vi har ingen tid att hålla oss till heller, utan vi kan bara vara där och köra på hur länge vi vill! Idag ska vi köra ben/rumpa eftersom vi båda har världens träningsvärk i magen sedan sist. THAT'S THE SPIRIT, right?!

 

Saker och ting börjar ordna upp sig. Mycket är fortfarande jobbigt, men jag kan det här. Jag vet det. 

Dock sov jag 40 minuter inatt, och skulle sedan upp och jobba klockan åtta. Jag mådde väl sådär, men hur kan man inte tycka om att stå i perfekt kallt väder, se solen gå upp och sedan få träffa massa härliga människor och barn? Japp, jag har fått jobb i Källviksbacken som liftvakt! 

Godnatt fina ni. 

God jul från familjen Johansson! 

Just nu känner jag mig ganska glad. Det kanske till och med går bra att sova. Är ju faktiskt väldigt trött. 

Så, godnatt på er. Ta hand om familjen nu, det är bland det finaste ni har. 

Jag har inte ritat på år och dagar känns det som. Försökte mig på det som är svårast av allt nästan igår, och såhär blev det. Jag märker ju nu att jag är lite ringrostig men jag hoppas att jag hittar tillbaka. 

 

Oj vad jag är kass på att skriva. Eller tja, skriver det gör jag, men inte här. Men nu under juletid så går känslorna upp och ner, så det kanske blir lite fler inlägg.

 

Jullovet firades i alla fall in med en god lunch med thaimat med världens bästa människor. Sedan har jag under hela helgen umgåtts med mitt kära MT gäng! Det var såååå sjuuuuukt roligt att äntligen få vara med dem, och direkt när vi skildes åt så gick humöret ner. Jag längtar redan efter allihopa!! Draggen hade partyskjortan på och hela helgen har vi dansat, ätit pizza, kollat på film, lekt med challenge-loppan och klätt ut oss. Jag kan inte beskriva med ord hur bra de får mig att må. 

Nu har vi redan planerat in en längdskidordag (trots att det är bara Draggen och Fredde som gillar det) så fort snön kommer, och även en mellandagsshoppingdag i Borlänge då vi sedan ska sleepa hos Björken. 

 

Mest av allt vill jag hem och vila. Bara göra nada. Ingenting. Men det funkar inte så, och ensamheten klarar jag inte av. 

Gårkvällen var riktigt rolig, och jag har såna fantastiska vänner. Dock är jag ganska fattig nu och till och med sparkontot går lite back. Men jag ska jobba igen pengarna igen. Har ju planer framöver som kommer att kosta.

Anyway, ska strax gå och sova. Redan nu börjar ögonlocken slå ihop och hjärnan jobbar trögare än vanligt. Känner mig ganska sliten. Jag hoppas på en bra vecka nu. Skulle behöva lite ljus och hopp. 

 

Inför ikväll är jag taggad. Ska dansa tills jag inte orkar mer och försöka glömma allt som tynger mig. Let's have some fun. 

 

Idag fyller en av mina bästa killkompisar Niklas år!!! Äntligen är du 18 Nickepicke och ikväll ska du firas! 

Du är en otroligt bra vän hörru. Jag är så glad att jag fått lära känna dig, och jag hoppas att du får en riktigt grym dag. Ses ikväll bästi! 

 

Har varit aktiv hela dagen. Egentligen var jag ju ledig. Men UFjobb har gjorts ordentligt och nu är allt klart för imorhon: Rättviks Julmarknad. Peppar! Med sömn.... Är så glad över mina vänner. Har så många, och så bra. En kväll som denna behövde jag.

Natti.

Påklädd och klar sitter jag med frukost framför ett avsnitt av Breaking Bad. Det är en sjukt bra och lite annorlunda serie, tips från mig! 

Jag hoppas att denna dag blir kreativ för det är precis vad jag behöver. Kreativitet.

Jag vill alltid sätta alla före mig själv. Jag vill alltid ställa upp mer för andra än för mig själv. Så har det alltid varit, och kommer nog alltid att vara. Att göra någon besviken är det värsta jag vet. Och det som är svårast att acceptera för mig själv och även att komma ihåg, är att jag inte är mer än människa. Jag vill så gärna räcka till till alla. Men ibland går det inte. Jag kan inte vara där för alla andra samtidigt jämt, och det gör mig så sjukt besviken på mig själv. Jag borde inte bli det, eftersom jag försöker. Så gott jag kan. Men ändå känner jag mig som en stor besvikelse. Misslyckad. Sämst. Det är jobbigt också att jag själv blir "left behind." Jag liksom glömmer. Precis som jag glömmer, att jag inte är mer än människa. 

 

 

Missade dock bussen från Em hem, så det slutade med att jag blev 200 kr fattigare och en supermysig kofta fick följa med hem och bli min. Det känns konstigt att något så litet nästan är det enda som får mig att känna lite lycka. Är så tom ibland. Är så högt ovanför verkligheten ibland. Ibland är jag det.

Jag blir så arg. Arg på skolan. Arg på lärarna. Arg på att jag ens försöker. 

Om och om igen, så tar jag mig upp tidigt, stressar på morgonen för att komma i tid och tar mig sedan till skolan. Väl i skolan så finns ingen lärare, lektionerna är inställda och då sitter jag här, själv, och väntar in nästa lektion. De roligaste lektionerna, som också är anledningen till att jag valde just denna linje, går bort åt ingenting. Lärarna är inte här, jag får inte den hjälp jag behöver, och jag kan definitivt inte få det betyg jag vill sträva efter. 

Filmkursen jag valde att fördjupa mig i, har varit under denna termin. Vi har inte gjort någonting. Det finns ingenting att bedömma. Nu när vi bytt lärare, så har vi kommit igång, men det är alltså försent. En liten filmuppgift, samt ett kommande prov finns att bedömma och det är nästan omöjligt att få det betyg jag vill ha i denna kurs. Sedan har vi gymnasiearbetet som då är OBLIGATORISKT att få godkänt på, om man nu vill ta studenten. Där får jag inte den hjälp jag behöver, och jag har ingen aning om jag kommer att klara det eller inte. 

Ska det vara såhär? Ska jag gå runt och må dåligt, på grund av stress över skolan som inte kan hjälpa mig? Ska jag behöva bli besviken när jag kommer till skolan, och lektionerna är inställda, vecka efter vecka? Många kanske tycker det är skönt att "slippa" lektioner, och ja, visst, det är det ibland. Men jag är trött på att försöka när jag inte får någon respons.

Det är inte såhär det ska vara, sista året och allt. Jag vill kunna se tillbaka och inse att gymnasietiden var den bästa tiden i livet. Men nej, jag vill bara härifrån. Jag kommer att se tillbaka till den tid, då det var jobbigt, varje dag. 

Jag vill kunna uppmuntra andra att välja denna linje, denna skola. Men tyvärr, det kan jag inte. För vi har det skit just nu. Det kanske blir bättre med åren, det tror jag faktiskt. Men just nu har jag och många andra det jobbigt. Way too much. 

 

Försöker få lite skolarbete (ritningar) gjort, så jag slipper göra det imorgon. 

Träningen gick bra! Jag och Em körde mage/rygg och jag känner att jag redan har ont i magmusklerna. Äntligen tillbaka. 

Har sedan en lektion innan jag ska ta mig till gymmet för första gången på evigheter! Måndag. Ingenting. 

Ska nu försöka hinna i tid till träningen.