Jag har märkt hur GALET mycket man kan tycka om någon. Hur mycket man kan sakna någon bara efter en dag. Hur mycket värme man får i kroppen och hur mycket det kittlas i magen av en kram. Och att älska denna person känns så självklart, men ändå så overkligt. Jag kan vara mig själv. Jag kan ha roligt utan bekymmer, jag får hjälp med saker utan att ens inse själv att jag behövde den hjälpen, jag behöver inte sminka mig, fixa håret och tänka på hur jag ser ut i mina kläder. Jag får höra att jag är fin ändå. Jag får höra det varje dag. Att någon kan ta bort tomheten jag har känt inom mig genom bara att existera, är helt galet. Hur kan jag haft sån tur?

 

I thank God every single day for this person, and I know that what we have will hold through trust, love and care.