Gymnastik. Min bästa vän, min värsta vän. Bland det bästa som hänt mig, men också det värsta. Det kan bubbla inom mig av glädje. Kanske bara för att jag haft en rolig träning, eller satt en ny volt. Kanske hade jag en dålig dag men kompisarna i hallen fick mig att må bra. Jag kan verkligen uppleva pure happiness tack vare gymnastiken. Men andra dagar kan den få mig att gråta. Rakt ut. Nästan skrika, inte orka stå. Inte vara stark för andra längre. Ibland drar den ner mig på den hårda mattan med en smäll. Några kanske förstår, andra inte. Men detta handlar verkligen om att kämpa.
Och vårat lag, hah, ja. DET ÄR OBESKRIVLIGT. Jag trivs med dem som min egna familj. Vi har smeknamn på varandra som ingen annan förstår, jag skrattar aldrig så mycket som när jag är med dem, de får mig att vara kreativ och vilja leva lyckligt och vi vet allt om varandra. Några av Fannys favoritord är hjorthopp, barty och opsie. Julia är världens drygaste människa som ingen står ut med, men på något konstigt sätt tycker vi om henne så förbannat mycket. Moa frågar om allting. Allt. Hon förstår ingenting, men är ändå så vis. Med detta kan jag hålla på i evigheter och jag älskar allihopa av hela mitt hjärta. Jag tycker att det har tagits förgivet det här med att kalla någon bästa vän. Vi har hört det så många gånger, av så många. Men jag kan kalla dessa tjejer för bästa vänner. För bästa vänner håller ihop livet ut, delar med sig av allt och har detta speciella band mellan sig.
Jag har länge nu tänkt att sluta på gymnastik efter jul. Min kropp säger liksom ifrån. Jag får ont på samma ställen, och det vill inte gå över. Jag går inte framåt, snarare bakåt. Tiden räcker inte alltid till åt träning, och motivationen och viljan ligger nere. Det finns ingenting som håller mig kvar, förutom mina lagkamrater.
Men igår när jag satt i matsalen med några kompisar sa Maria, "Vad kul med gymnastik! Är du duktig?"
Är jag det? Själv brukar jag inte kunna säga att jag är det, eftersom jag jämför mig själv med andra. Men Mathilda svarade åt mig, "JA det är hon. Hon är grym."
Det fick mig att tänka efter. Jag kanske inte bara borde se detta från mitt perspektiv. Andra tycker att jag är bra. Och jag är det. JA, det är jag. För mig själv är jag det. Och jag har funderat. Jag kanske inte utvecklas inom gymnastiken nu. Men jag tänker vila upp mig under jul, så min kropp blir hel. Sen kör jag på nytt. Jag ska bestämma mig. Nej, jag bestämmer mig NU att detta ska gå framåt. En termin till. Ett nytt försök. Maria sa också till mig, "Om du är duktig på något, då ska du fan inte sluta." Ett försök till.
