Jag har tre skitfina svartvita bilder från Rhodos här. Jag kan inget annat än sakna det...

Dagens planer var egentligen att göra ingenting... Men sedan Rhodosresan har det varit svårt att vara själv. Så imorse kom Gideon hit och började med att bara hålla om mig. Det kändes bra, så bra. Jag skulle så gärna vilja kunna förklara känslan jag får när han kommer hit, lägger sig bredvid mig, håller om mig samtidigt som han pussar mig på huvudet och säger att han älskar mig, när jag känner mig borta, ledsen, arg eller bara tom. Jag fylls av en speciell känsla då ska jag säga er. Som om allt inom mig är borta, och sedan kommer någon och fyller upp det igen så allt hamnar på sin plats. Varenda pusselbit hamnar rätt. Jag är så kär! Det bubblar inom mig varje gång jag hör hans namn, får ett meddelande av honom eller när han håller min hand. Det rycker till och med till i hjärtat om jag ser hans kompis eller familjemedlem bara för att de påminner så mycket om honom. Nu när han inte är här längre, känns det lite tomt. Men imorgon drar jag, Gideon, Jonte och Julia ner på stan, äter pizza och går på bio. Nu bubblas det i magen. Imorgon får jag träffa min drömkille. Igen.