Imorse när jag gick ut med Aska, så hann jag precis komma ut från gården när jag stötte på min granne Ulla-Britt. Hon var som en extra farmor för mig när jag var liten kommer jag ihåg. Jag fick alltid den känslan när jag gav henne mina teckningar, pratade med henne om allt möjligt och fikade där. Och imorse sa hon att jag blivit så stor, och det slog mig... Jag har inte träffat henne på ca 8 år. Vart har jag hållit hus? Vi är ju ändå grannar.
Det som berörde mig mest var att hon nästan bad om ursäkt för att hon inte vart med under min uppväxt.
Det sista hon sa var: Ta hand om dig, och lycka till med livet Julia.
Det är nog bland de finaste orden jag har fått. Hon önskar mig lycka i hela mitt liv, och hon vill att jag ska må bra och ta hand om mig. Det önskar jag henne också. ♥