2,5 år

2,5 år. Två och ett halvt år. Med dig. OCH JAG ÄR SOM NYKÄR. Jag känner mig som ett fånigt litet barn, som har en gigantisk crush på någon. Jag får en pirrande känsla i hela kroppen, hjärtat slår snabbare, det blir plötsligt jättevarmt i rummet och nervositeten kryper fram bara jag hör ditt namn. Eller jag kanske inte kan kalla det för att vara nykär, för det är jag inte. Kär i dig har jag varit länge. Min dag kan vara nere på botten, och några ord från dig kan få mig upp till ytan igen. Faktiskt kan jag till och med sväva en bra bit över. Jag kan kolla på dig i evigheter och mina ögon ser den snyggaste, finaste, härligaste, roligaste, underbaraste killen de någonsin sett. Ja, i mina ögon är du honom. Du känner mig så väl. Det går inte att dölja en enda tår för dig, för du vet när något är på tok bara genom att se på mig. Och självklart är du där direkt, med de kloka orden som får mig att se upp till dig, med din tröstande famn som får mig att vilja stanna där, hela kvällen, hela natten och hela morgondagen. Du är där med din lugnande röst som jag kan känna igen på nolltid. Du står mig så nära älskling. Och det är inte bara jag som vet att du kommer att vara min föralltid. Det vet alla. Igår när du ringde mig och berättade hur mycket du längtade till idag, och vilka planer du hade för oss två för denna speciella dag kunde jag inget annat än att krypa ihop sittandes i sängen, med telefonen tryckt mot örat, och le åt dig. Le åt oss. Vi är du fina du och jag. Förut skulle jag kunna säga att 2,5 år är mycket. Och egentligen är det ju det. Men inte i längden, för jag vet ju hur länge det kommer att vara du och jag. Men jag vill i alla fall säga att det har varit den bästa tiden i hela mitt liv.
 
 
 
 
 

Kommentarer



Name Mail Blog

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!