Ikväll var det extra svårt att du gick hem. Kanske behövde jag somna i en famn, kanske ville jag bara se ditt ansikte lite till.
Innan du gick sa du till mig, "Älskling, du kan göra vad du vill. Du måste bara verkligen vilja. Och jag finns här och stöttar dig." Oja. Jag kommer behöva dig. Och jag vill. Vill så mycket.
Du bäddar alltid min säng på ett speciellt sätt, för du vet hur viktigt jag tycker det är att kunna ligga bekvämt, och somna tryggt. Du viker täcket speciellt, speciellt för mig. Du lägger upp min favoritbok på kudden samt mina gosedjur (ps jag är 17) och en tröja som luktar dig. Jag kan i alla fall låtsas som att du är här. Jag vill, låtsas för inatt.