Jag är självisk

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag är rädd för att vara själv, men också rädd för att ha sällskap. Jag är rädd för att fastna inomhus i min säng, men också för att gå ut i allmänheten. På en sekund kan jag börja gråta. Antingen för att jag ser något som påminner om dig farfar, eller bara av tanken. Tanken av att du inte finns här.
Alla säger att jag ska vara glad för din skull, över att du har det bättre. Och farfar, det är jag! Hur glad som helst är jag över det. Men jag kan inte hjälpa att jag är egoistisk. Jag är självisk. Därför är jag ledsen. Ledsen över att jag, inte har dig kvar på jorden.


Kommentarer

Anonym

Hej Julia! Jag ville bara säga att jag tänker på dig. Att jag inte kan förstå just din sorg men att jag vet hur det är att förlora en kär person. Det är fint att du skriver, det hjälpte mig. Och tänk på att du inte är ensam i sorgen. Alla har någon sorg, och tanken på att man inte är ensam är rätt skön.
Det är tomma ord just nu, men det blir lättare. Låt det ta sin tid, det TAR tid (och det får det göra). Massa kramar till dig! Tjovna jih famma

21:22:20 / 2013-07-29 - http://renhuvud.spotlife.se



Name Mail Blog

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!