Godmorgon. Igår somnade jag i Gideons knä fort, av trötthet. Han väckte mig sen för att gå in till andra huset och borsta tänderna. Var så sjukt trött så jag knappt kunde stå på benen, och det var skönt, för så trött har jag inte varit på länge. Men jag kommer ändå ihåg hans blinkning med ena ögat när vi borstade tänderna som fick mina mungipor att le stort bland all skum i munnen, hur han bar mig tillbaka in till andra huset igen eller hur hans händer låg runt min mina höfter för att jag lättare skulle hålla balansen när vi gick upp för trappan. Alla småsaker. Jag är kär, och det har jag varit i tre år, tre månader och fem dagar.