Ett steg närmare rätt
Att gymma när humöret är nere är väl som bäst. Idag dödade jag rumpa och ben. Med gångsvårigheter tog jag mig i alla fall till bussen och är nu på väg hem.
Ändå känner jag ingen lycka. Vart är den? Idag har jag varken varit aktiv eller pratglad, som jag brukar vara. Jag antar att jag måste hitta det där lilla. Ta stegen framåt.
En liten kille sitter och skrattar med din storebror så tårarna kommer på dem båda. Ett leende från mitt håll. Steg ett avklarat.
Kommentarer
Trackback
