Jakten efter lycka
Idag har känslorna gått upp och ner. Ena sekunden var jag lyckligast i världen. Så lycklig att jag hoppade runt i glädjeskutt och log för mig själv. Andra sekunden var jag nära på att gråta. Besvikelse, saknad.
Jag vill kunna fråga mig själv, vart tog du vägen, och få ett vettigt svar. Men här står jag, tom på ord. Det känns som om någon tar tag i jorden, som en studsboll, och kastar ner den mot golvet så hela världen blir upp och ner och skakig.
Nästa gång jag blir sådär rusande lycklig så ska jag komma ihåg vad jag gjorde för något för att komma dit. Sen ska jag göra det om, och om, igen.
Kommentarer
Trackback
