Du låter mig vinna på pingis

Du har varit min i tre och ett halvt år. TRE år och SEX månader. Ärligt så låter det mycket, men det känns som ännu mer. Det känns som hela livet. Du gick i sjuan när vi blev tillsammans, och jag i åttan. Jag menar, vi var BARN. Nu när jag är inne på mitt studentår så förstår jag hur länge sedan det är. Tror jag. 
Många förhållanden slutar i stil med att känslorna svalnar, eller att kärleken tar slut helt. Att folk slutar älska. Har många gånger tänkt på oss, och undrat om det skulle kunna hända oss. 
Men när vi är med varandra så får jag ett enkelt svar. 
Du väcker mig mitt i natten med en kyss och säger att du älskar mig. Du sätter på mig olika hjälmar för att du tycker att jag ser så gullig ut i dem, och genom crosshjälmen försöker du kyssa mig på munnen. Du skjutsar mig på din cross till bussen, och trots att jag är livrädd för den där låtande stora saken så känner jag mig trygg när jag sitter och kramar dig hårt medan du skrattar och gasar på. Du låter mig vinna på pingis och dina kyssar får mig att vilja finnas i din famn för all tid. Hur ska jag kunna sluta älska, en person som dig? 



Kommentarer



Name Mail Blog

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!